En personlig assistent ökar livskvaliteten

Acceptans är en av livets svåraste utmaningar. Att acceptera saker som de är, hur de än må vara, är dock första steget till att leva utefter de förutsättningar som finns.
Att vara utopist må kännas fint rent emotionellt men det kan också sluta i en smärre katastrof om man utfår ifrån en falsk verklighetsbild.

Att anpassa sig efter sina förutsättningar

Att kämpa emot det som är brukar kanske kännas skönt och konstruktivt i det korta tidsperspektivet. I längden brukar vi dock förr eller senare inse att vi måste ta tjuren vid hornen för att komma vidare i livet.
Ibland kan det till exempel visa sig att vi behöver en personlig assistent för att få ut mer av livet. Lever vi med en begränsning av vår kapacitet, en begränsning som är svår att överkomma, kan det vara så att vi faktiskt behöver hjälp från en medmänniska.

Det är ingenting att skämmas för utan bara något som är. 
Vågar vi acceptera livet som det är kan vi också få ut mer av vår tillvaro och av vårt eget potential. Att lära sig att arbeta med sina egna begränsningar är därför på många sätt en gåva.

För vi är trots allt alla unika varelser som har fötts här på jorden för att utforska vilka vi själva är.
Det finns nämligen inte någon instruktionsbok för hur vi ska leva detta liv. Den skriver vi själva medan vi lever.
Man skulle därför kunna säga att själva livet är den instruktionsbok som vi författar medan vi lever.

Naturligtvis handlar livet då om att känna igen mönster och inse när man är påväg att upprepa ett beteende som kanske inte är det mest konstruktiva.
På så sätt finner vi oss själva i tillvaron och får också mer förståelse för oss själva.
Detta leder i sin tur vidare till att vi blir mer empatiska och förstående inför andra – vilket slutligen gör världen till en lite trevligare plats att leva i.